Medicinpatent behövs inte

[Christian Engström]

Att patent på läkemedel, så kallade medicinpatent, har många negativa effekter är allmänt känt.



-o- Medicinpatent gör att hundratusentals människor i fattigare länder inte har råd med läkemedel de behöver, fastän läkemedlen finns och skulle kunna rädda deras liv.



-o- Medicinpatent snedvrider hur forskningsresurserna används, eftersom det är lönsammare att forska fram monstererektioner åt rika än att bota fattiga från malaria.



-o- Medicinpatent gör att läkemedelskostnaderna i sjukvårdsbudgeten blivit en gökunge som oupphörligt växer år från år, och som politikerna inte har någon makt över.



Men trots de negativa effekterna är det många som ändå försvarar medicinpatenten, och säger att de trots allt behövs. På något sätt måste vi se till att det kommer pengar till läkemedelsforskningen. Annars blir det på sikt inga nya läkemedel framforskade, och det är ännu värre.



-Eftersom det är så billigt för vem som helst att kopiera ett läkemedel som det har kostat miljarder att forska fram, måste vi tyvärr fortsätta låta läkemedelsbolagen få monopol på nya läkemedel, säger de som försvarar medicinpatenten.



Men det påståendet stämmer inte.



Den första delen av resonemanget är naturligtvis sann. På något sätt måste det säkerställas att det även fortsättningsvis finns ordentliga pengar tillgängliga för läkemedelsforskning.



Men att just medicinpatent skulle vara det enda sättet att få fram de pengarna, är bara inte sant.



Om de styrande i Europas länder ville, skulle de mycket väl kunna bestämma sig för att avskaffa medicinpatenten, och istället helt enkelt anslå tillräckliga medel för läkemedelsforskning. Huruvida ett land ska ha patent eller inte är helt upp till den lagstiftande församlingen i det landet. Och redan idag är det det offentliga (nedan kallat "staten") som står för huvuddelen av läkemedelsnotan i alla Europas länder, tack vare olika system för allmän sjukförsäkring.



Så det finns ingen naturlag som säger att patent är det enda sättet att få fram nya läkemedel. Om "staten" i de olika länderna finansierade forskningen direkt och gjorde resultaten fritt tillgängliga, skulle det vara en minst lika rimligt modell som dagens, där "staten" istället upprätthåller privata monopol åt läkemedelsbolagen.



Den relevanta frågan är vilken modell som ger det billigaste och effektivaste sättet att finansiera läkemedelsforskningen. För det är ingen som har påstått att det skulle vara billigt att forska fram läkemedel.



Men med tanke på att det redan är "staten" som står för huvuddelen av läkemedelsbolagens inkomster, är det ett rimligt första steg att ta reda på hur stor del av pengarna som verkligen går till just forskning.



Det är det dessbättre mycket enkelt att göra, eftersom alla de stora läkemedelsbolagen har sina årsredovisningar utlagda på nätet. Som ett exempel googlade jag på Novartis, och tittade på deras siffror (http://www.novartis.com/annual_repor...ghlights.shtml).



Novartis lägger 15% av sina intäkter på forskning. De andra 85 procenten går till annat, enligt deras egna siffror. Siffran är typisk för branschen.



Så frågan är alltså: ger patentsystemet verkligen oss, skattebetalarna, mesta möjliga forskning för de pengar som vi årligen ger till läkemedelsindustrin? Eller finns det utrymme för förbättringar, när till och med läkemedelsbolagen själva erkänner att de använder 85% av pengarna till andra ändamål?



Jag tycker den frågan besvarar sig själv.

[Tor Skude]

Det är tyvärr inte så enkelt som det kan verka. 15% av intäkterna är en ganska hög andel. Tänk på att de har omkostnader också. Se i stället på hur stor del av vinsten de återinvesterar i forskningen. Det är ungefär 73% (4207/5767).



Hur som helst så är jag inte heller säker på att privatisering är den bästa vägen att gå när det handlar om läkemedelsforskning. Vi har en statlig sjukvårdsapparat, varför inte en förstatligad läkemedelsforskning? Och då menar jag förstås inte att det skall vara förbjudet för andra att syssla med samma sak.



När man funderar ett varv till vad det här skulle innebära i ljuset av en försvagad patenträtt som tillåter vem som helst att framställa kopior av läkemedlet så betyder det att den som är allra bäst på att just tillverka läkemedel (inte att forska fram dem) kommer att syssla med detta, vilket innebär en optimering av marknaden (och då borde ge allra lägst pris för konsumenten). Forskningen kan finansieras antingen med skatter eller med en speciell läkemedelsmoms som man lägger på läkemedelspriset.



Fattiga länder kan fritt, utan hot om sanktioner och andra straff, kopiera dessa läkemedelsrecept och ge till sina behövande medborgare. Vi kan se det som ett slags bistånd.



Det finns säkert en del brister i min idé, var god och upplys mig om dem.

[Richie]

Nu blir jag lite rörd. *torkar en tår*



Så mycket bra idéer och inte ett patent i sikte. :-)



För att återgå till ordningen så kan man faktiskt bryta ner de där 15% lite till också. Den stora kostnaden för att ta fram ett läkemedel ligger i de kliniska proven som alla läkemedel (även kopiorna) måste genomgå för att bli godkända för mänskligt bruk. Det är de som kan ta tiotals år och det är de som är riktigt, riktigt dyra. Men de är inte på något sätt patenterbara, ens i USA.



Här kan vi också ta en paus och fundera på hur det kommer sig att lilla Sverige har så många stora kunskapsintensiva företag trots att vårt patentsystem är mycket, mycket restriktivare än USAs? Där kan man snart patentera luft medan vi inte ens kan patentera läkemedel. Låt den tanken sjunka in en stund.



En annan stor kostnad är framtagandet och testandet av syntesmetoder (de som ÄR patenterbara i Sverige). Där sker väldigt mycket grundforskning parallellt, dels på universitet och institut och på läkemedelsbolagen. Jag tror att den delen av forskningen skulle må bra av att samordnas istället för att till varje pris konkurrensutsättas och hemlighållas, inte så mycket direkt för kostnadernas skull som för tidsvinsternas.

[Lurking-Ghost]

Problemet med att inte patentera medicin, är ju hur skall man finansiera det ?



Medicin är förmodligen den branch där investerarna tar störst risker.

Alltså kan du föreställa dig att det kostar miljarder att framställa mediciner.



Självklart finns det lösningar och här har jag några.



1. Fortsätta ha det som idag.

Fördelarna är att läkemedel utvecklas mycket snabbt och baseras på "Hur mycket intäkter kan vi få in om vi hittar botemedlet mot denna sjukdom"

Detta driver företag enormt, det gör också att resursslöseriet minskar.

Den andra fördelen är ju att man försöker få fram bra produkter, som skall hålla.



Nackdelar: De fattigas sjukdomar spenderas det inte pengar på, priset på läkemedel är högt även i väst.



2. Avskaffar läkemedelspatent, och använder skattemedel till att utveckla mediciner.

Fördelarna är ju att det blir mera "rättvist". Människor kommer få större tillgång till mediciner, till ett eventuellt billigare pris.

Man kan bota de "fattigas sjukdomar"

Alla kan tjäna pengar på själva tillverkningen.



Nackdelar: Det innebär ENORM resursslöseri, alltså en stat är som en mjölkkassa, fast där mjölken aldrig tar slut. Utvecklingskostnaderna skulle skena iväg.

Bedömningen av vilka sjukdomar som skall försöka botas ? Vem skall ha det ansvaret.

Sen när det gäller att börja utveckla medicin, vem skall få pengar och vem skall inte ?

Vem bestämmer det?

Priset på läkemedel skulle nog bli mycket högre vid framställningen, och skulle nog behöva subvention.



3. Man inför "Upphandlingar". Att ett företag upphandlar utvecklingen av en viss medicin.

Det innebär att om medicinen blir en framgång, går staten in och betalar utvecklingskostnaderna. Och bolagen får intäkter från försäljningen som går till att utveckla andra mediciner. Så sluts cirkeln.



4. Man låter vem som helst uppfinna nya mediciner, och låta även andra kopiera dem.

Fördelarna med detta är att själva medicinen blir mycket billig, och eventuellt att man fokuserar på den stora massan, alltså världens fattiga.

Nackdelarna är att utvecklingen av mediciner kommer definitivt att bromsas, företag kommer bara satsa på mediciner som är mycket enkla och billiga att utveckla, och de kommer att satsa på att bli först med att släppa ut dem.





Slutsats:

Det finns inget rätt eller fel i detta sammanhang, men vi får lära oss att leva med konsekvenserna. Patent är en bra ide, den ger möjligheter åt personer och företag att sälja en ide som är bra, och på så sätt tjäna pengar på det.

Det driver också utvecklingen av alternativa teknologier, eftersom alla inte får kopiera varandra.

Problemet är ju att ett fåtal stora har mycket större patentportföljer och kan på så sätt eliminera de mindre.

Det går att lösa genom att införa kortare patenttider. Man kan inte nog längre förvänta sig ett patent på 25-30 år, idag, produkten blir värdelös i den utvecklingstakten vi har idag, samtidigt som andra hindras från att jobba vidare på den.

Därför kanske ett patent borde gälla i 5-10 år utan möjlighet till förlängning.

Sen kanske man borde förändra också att uppfinningar som inte patenteras, aldrig får patenteras av någon annan.

Eller att man helt enkelt tillåter att bolag har mycket större hemligheter än idag, om man väljer att avskaffa patenten helt.



Vad som är moraliskt rätt i patentfrågan, är nödvändigtvis inte ekonomiskt, och konsekvensrätt.

Om vi väljer att förändra patentsystemet, kommer vi säkert att få många fördelar. Men vi kanske också kommer att få många nackdelar. Det är inte lika svartvitt som patent mellan program och mellan tekniska uppfinningar som t.ex medicin.



Dagens problem är inte patentet, i sig självt, utan att det används för att patentera bagateller till uppfinningar.



Croatien har en intressant läggning i frågan, som jag tycker är mycket intressant.

Där kan man inte patentera en produkt, som sådan. Alltså du kan inte patentera t.ex medicin, men vad du kan patentera är själva processen, alltså tillverkningsmetoderna.



Det var det som var tanken från början. Idag är det helt uppåt väggarna. Man kan patentera både produkter, uppfinningar, metoder, naturen, och tillochmed människors rätt att tänka. Där är problemet.



Moralen det är något annat, och jag tror inte att det hör hemma i en värld där vi vill se mänsklig utveckling, (både på gott och ont)

[Richie]

Lurking-Ghost (2006-Jan-17)Därför kanske ett patent borde gälla i 5-10 år utan möjlighet till förlängning.

Problemet där är väl främst att det tar lätt ett par år bara att söka och få ett patent. I Sverige. Sedan kan det ta ett par år till innan man fått ett internationellt patent, som inte gäler i alla intressanta länder.

Croatien har en intressant läggning i frågan, som jag tycker är mycket intressant.

Där kan man inte patentera en produkt, som sådan. Alltså du kan inte patentera t.ex medicin, men vad du kan patentera är själva processen, alltså tillverkningsmetoderna.

Det är likadant i Sverige och de flesta civiliserade länder. Och ändå har vi världens största läkemedelsindustri... Det kan ju knappast vara patentens förtjänst.

PRVTeknisk prövning

När ansökningen genomgått den formella prövningen, lämnas den till en av de tekniska enheterna. Här undersöker den ansvarige ingenjören om det går att få patent på uppfinningen, om den är patenterbar. För detta måste uppfinningen uppfylla vissa krav som t ex nyhet och uppfinningshöjd.



En uppfinning måste också kunna tillgodogöras industriellt för att vara patenterbar. Det innebär att uppfinningen ska ha teknisk karaktär, teknisk effekt och vara reproducerbar.



Teknisk karaktär

I patentlagen ges exempel på vad som inte är patenterbart på grund av bristande teknisk karaktär. Rena upptäckter är inte patenterbara. Andra exempel är vetenskapliga teorier, datorprogram och förfaranden för medicinsk behandling av människor och djur.



Teknisk effekt

Att en uppfinning har teknisk effekt innebär att den utgör en teknisk lösning på ett problem. Effekten behöver däremot inte vara ny eller bättre.



Reproducerbar

En uppfinning måste också vara reproducerbar. Med det menas att man ska få samma tekniska effekt varje gång man tillämpar uppfinningen.



Nyhet

Uppfinningen får inte vara känd innan en patentansökan lämnas in. Det spelar ingen roll på vilket sätt eller var i världen den blivit känd. Det är också likgiltigt om uppfinnaren själv varit medveten om detta eller inte. Det är också ett hinder om uppfinnaren själv spritt kännedom om sin uppfinning innan han eller hon lämnar in sin patentansökan.



Uppfinningshöjd

En uppfinning ska skilja sig väsentligt från vad som är förut känt. Det villkoret är uppfyllt om uppfinningen inte ligger nära till hands för en fackman på det tekniska område där uppfinningen hör hemma.

http://www.prv.se/patent/behandling.html

[Christian Engström]

Lurking-Ghost (2006-Jan-17)2. Avskaffar läkemedelspatent, och använder skattemedel till att utveckla mediciner. (...) Nackdelar: Det innebär ENORM resursslöseri, alltså en stat är som en mjölkkassa, fast där mjölken aldrig tar slut. Utvecklingskostnaderna skulle skena iväg.

Jag skulle nog vilja påstå motsatsen, att det är dagens system med läkemedelspatent och åtföljande monopolpriser som förvandlar staten till en gigantisk mjölkkossa där mjölken aldrig tar slut.



När ett läkemedel som hjälper mot någon allvarlig diagnos väl är framtaget, kan bolaget som har fått patentet på läkemedlet i princip välja att ta ut vilket pris de vill per behandling. De har ju monopol under överskådlig framtid, så de behöver inte vara rädda för att andra ska sälja samma preparat till lägre pris. Och om det rör sig om en allvarlig sjukdom har staten ingen möjlighet att säga nej till patienter som vill ha läkemedlet.



-Tyvärr, det skulle bli för dyrt att rädda ditt liv, sorry, är inte något som går att säga till medborgare som förväntar sig att den allmänna sjukförsäkringen ska fungera när de väl behöver den. Det är lika omöjligt av humanitära skäl som av juridiska eller politiska, så även om läkemedelsbolaget som har monopol kräver nästan hur mycket som helst per behandling, är det bara för staten att betala.



Effekterna syns också i sjukvårdsbudgeten: för varje år fortsätter läkemedelsnotan att öka, och det finns ingen som har makten att göra något åt det, så länge systemet bygger på patentmonopol.



Om man vände på steken och anslog till exempel 20% av dagens läkemedelsbudget till forskning, och använde så mycket som behövs till att köpa patentbefriade mediciner till konkurrensutsatta priser, skulle man få åtminstone tre tydliga fördelar direkt:



* Mer pengar skulle gå till läkemedelsforskningen (eftersom läkemedelsbolagen bara använder 15% av dagens intäkter till forskning)



* Billigare totalnota (se nedan)



* Politisk kontroll över budgeten, eftersom man slipper "gökungeeffekten"

Lurking-Ghost (2006-Jan-17)Priset på läkemedel skulle nog bli mycket högre vid framställningen, och skulle nog behöva subvention.

Varför tror du det?



Tvärtom visar ju erfarenheten från de konkurrensutsatta generiska läkemedlen att det blir drastiska prissänkningar jämfört med patenterade preparat. Prissänkningen kan ofta vara en faktor 10 eller mer.



Nu påstår jag inte att jag har precis alla svar om hur ett nytt system skulle utformas i alla dess detaljer. Innan Sverige och Europa kan välja den här vägen är det alldeles säkert en myriard detaljer att finslipa och fundera på.



Men jag är alldeles övertygad om att privata monopol inte är det enda, eller ens det bästa, sättet att trygga den framtida läkemedelsförsörjningen, och att det är hög tid att vi börjar diskutera alternativen.



Om det så skulle bli det enda som piratpartiet i slutändan lyckades med, alltså att starta en sådan diskussion, så skulle redan det innebära att en hel framtida generation av sjukvårdspolitiker skulle minnas vårt namn med tacksamhet.



/Christian

[Lurking-Ghost]

Varför tror du det?





Tvärtom visar ju erfarenheten från de konkurrensutsatta generiska läkemedlen att det blir drastiska prissänkningar jämfört med patenterade preparat. Prissänkningen kan ofta vara en faktor 10 eller mer.



Nu påstår jag inte att jag har precis alla svar om hur ett nytt system skulle utformas i alla dess detaljer. Innan Sverige och Europa kan välja den här vägen är det alldeles säkert en myriard detaljer att finslipa och fundera på.



Men jag är alldeles övertygad om att privata monopol inte är det enda, eller ens det bästa, sättet att trygga den framtida läkemedelsförsörjningen, och att det är hög tid att vi börjar diskutera alternativen.



Om det så skulle bli det enda som piratpartiet i slutändan lyckades med, alltså att starta en sådan diskussion, så skulle redan det innebära att en hel framtida generation av sjukvårdspolitiker skulle minnas vårt namn med tacksamhet.



/Christian

Frågan till dig blir då, vem konkurrerar med vem om staten betalar?



Förstår du, då går det inte säga, 100 miljoner måste räcka. För om det kostar 150 miljoner så måste någon ändå betala.



Det är problem med staten.



Titta bara på allt staten köper av företag, hur kommer det sig att det alltid nästan blir det dyraste systemet, som är mest komplicerat, och som funkar minst tillfredställande för människor som skall använda det.



Varför köps det alltid dyraste tandimplantat ?



Varför köps det alltid dyraste moppar och dyrast diskmedel, dyraste handfat, dyraste handdukar, golv, lokaler.



Förstår du inte ?



Problemet är ju inte i systemet, utan personen som håller i pengarna. Eftersom det inte är han/hon som har förtjänat det så är det inte lika viktigt vad som händer med dem.



Titta bara på domstolvsäsendet. Det är det mest inneffektiva system som finns. Det är fullt med folk som "jobbar" och fullt med massa dyra möbler, och ändå hinner dom med mindre arbete än 90 % av alla företag.



Titta på sjukhus, de köper 150 nya röntgenapparater som är dyra, för att ett par månader senare köpa "digitala" röntgenapparater som är ännu dyrare och som tar så mycket plats att man behöver bygga ut vissa rum.



Varför ligger nästan alla myndigheter stora som små, i stadens centrum i de mest exklusiva lokalerna där de betalar mycket högre hyra än vad man kanske behöver, plus att man i många fall betalar "extra" för att man är en myndighet.



Där är det verkliga problemet, det har visat sig, överallt, i hela världen. När en stat ger pengar, till ett projekt, så går en mycket mindre del till projektet, och mer går åt till olika personer som "skall ha"



Någon kommer att säga, ju mer "onödigt en stat köper" desto mer jobb blir det åt andra.



Det stämmer förvisso, men kostnaderna för dom jobben är mycket högre pga det galna resursslöseriet.



En stat är ineffektiv, när det gäller hantering av pengar, för pengarna har inget värde, på grund av att det inte ligger hårt arbete och konkurrens att tjäna dem, det är monopol på pengar...

[Christian Engström]

Lurking-Ghost (2006-Jan-17)Frågan till dig blir då, vem konkurrerar med vem om staten betalar?

De olika (privata) tillverkarna av patentbefriade läkemedel konkurrerar med varandra, och staten köper av den som bäst och billigast.



Och det funkar!



Här är ett citat ur en artikel i Läkemedelsvärlden som beskriver vad som hände när patentet gick ut på en substans som heter simvastatin:

Läkemedelstidningen (2003-Jun-22)Före patentutgången kostade en 98-tablettersförpackning av Zocord 20 mg 1222 kronor. I priserna som gäller från den 1 juli kommer det billigaste av motsvarande generikapreparat, Simvastatin Biochemie, ligga på 195 kronor.

Enligt min kalkylator sjönk alltså priset med 84%. Priset utan patent blev 16% av priset med patent.



Antag att den här siffran är typisk för vad som händer när man slipper patent. Lägg på 20% för att täcka framtida forskning enligt förslaget i mitt tidigare inlägg, och statens nota har sjunkit till 36% av vad den är idag. En besparing på 64% alltså!



Låter inte det som en idé som är värd att utforska, om man kanske kan sänka statens lägemedelskostnader till en tredjedel, och samtidigt ge mer pengar till forskningen?



Vad finns det för argument för att behålla medicinpatenten och tacka nej till den här besparingen och förbättringen?

[Myggiz]

Enligt min kalkylator sjönk alltså priset med 84%. Priset utan patent blev 16% av priset med patent.

Antag att den här siffran är typisk för vad som händer när man slipper patent. Lägg på 20% för att täcka framtida forskning enligt förslaget i mitt tidigare inlägg, och statens nota har sjunkit till 36% av vad den är idag. En besparing på 64% alltså!

Låter inte det som en idé som är värd att utforska, om man kanske kan sänka statens lägemedelskostnader till en tredjedel, och samtidigt ge mer pengar till forskningen?

Vad finns det för argument för att behålla medicinpatenten och tacka nej till den här besparingen och förbättringen?

Fast de är som vanligt problemet med att använda statistik.

man får det resultat som man förväntar sig och det stämmer illa med verkligheten.



Nuvarande system :

Företag A utvecklar medicin A

Medicin A har kostat 10 Miljard att ta fram på 10 år.

För att få det att gå ihop måste man alltså tjäna in de satsade pengarna.

Med patent har man t.ex 10 år på sig för detta.

Så Medicina måste säljas för 1Miljard per år ( om vi siktar på plus minus noll)

över de kommande 10 åren.

dvs ... 100 000 medicin A för 1000kr måste säljas per år.



Efter 10 år är allt extra vinst..... Och ev kopiering relativt ointressant



Ovanståend beskrivning...

Företag A utvecklar medicin A

Medicin A har kostat 10 Miljard att ta fram på 10 år.

För att få det att gå ihop måste man alltså tjäna in de satsade pengarna.

Så Medicina måste säljas för 1Miljard per år ( om vi siktar på plus minus noll)

över de kommande 10 åren.

dvs ... 100 000 medicin A för 1000kr måste säljas per år.



Företag B kopierar Medicin A och kallar den Kur A

Sätter priset 100 kr och säljer tokmycket...

Har i praktiken 10 miljarder mindre att behöva tjäna

för att nå break even.



Vad resulterar det i enligt ovan resonemang...

Genom att köpa Kur B så betalar staten

ju bara 10% av orginalets pris. Man tjänar då 90% av kostnaden.

Man säger sedan ok.. 20% så täcker vi R&D oxo ... dvs varje Kur B ger 100kr till

Företag B samt 100kr till forskning.



Hur många hundralappar går det på 10 Miljarder ?

10ggr fler än tusenlapparna ? dvs vi måste sälja fler Kur B eller under längre tid ...



så vi kan då nöja oss med en utvecklings tid på 100år istället för 10 ?

Hur skall vi få nån att satsa de pengar som behövs ?

Vad händer med Företag A ovan ? Tar staten den smällen oxo ?

Många frågor med få svar... men statistik kan man bevisa allt med...



Låter inte lika lockande tycker jag...



t.ex AstraZeneca satsade under 2004 totalt 3.8 miljarder dollar (cirka 15 miljoner dollar varje arbetsdag) i R&D.

Hur skall dom få igen dessa pengar ? 38 miljarder är en ansenlig summa i svenska statskassan...

[Christian Engström]

Myggiz (2006-Jan-19)Hur många hundralappar går det på 10 Miljarder ? 10ggr fler än tusenlapparna ? dvs vi måste sälja fler Kur B eller under längre tid ...

Det går 100 miljoner hundralappar på 10 miljarder, men jag kan inte se vad det har med saken att göra.



Du försöker föra ett teoretiskt resonemang baserat på påhittade siffror.



Jag valde att istället basera min argumentation på Novartis' årsredovisning och en artikel i Läkemedelsvärlden som beskriver vad som faktiskt hände i ett fall när ett läkemedel blev befriat från patent, och produktionen av det blev konkurrensutsatt.



Min erfarenhet är att det är lättare att komma till rätt slutsats om man använder riktiga siffror istället för påhittade.



Dessutom är jag inte säker på att du läste igenom vad jag skrivit i den här tråden tillräckligt noggrant innan du postade. Det som du kallar "ovanstående modell" har nämligen inte ett smack att göra med modellen som jag skissade ovan i tråden.



För att repetera huvuddragen i vad jag föreslog var det så här:



* Det är redan idag staten som står för huvuddelen av läkemedelsbolagens intäkter, tack vare den allmänna sjukförsäkringen.

* Av de pengar som läkemedelsbolagen drar in går 15% till forskning, enligt deras egna siffror. Resterande 85% går till annat (främst marknadsföring).

* Om staten istället anslog 20% av dagens läkemedelsnota direkt till forskning, skulle det bli mer pengar till forskningen. Då skulle inte läkemedelsbolagen behöva forska själva, och det skulle inte behövas några medicinpatent, eftersom de inte skulle ha några forskningskostnader att ta igen.

* Om siffrorna från exemplet simvastatin är typiska, sjunker priset på själva medicinen med 84% om den tillverkas på en konkurrensutsatt marknad, istället för av en monopolist.



Alltså: jämfört med dagens system skulle kostnaden för staten bli 20% (för forskning) plus 16% (för själva preparatet). Summa 36% av dagens läkemedelsnota, och ändå mycket mer pengar än idag till forskningen.



Blev den här mer komprimerade framställningen begripligare? Det är svårt att förklara nya idéer, så jag blir inte sårad om någon säger att jag misslyckades första gången.



En självklar invändning mot det skissade systemet är förstås att det knappast är något som Sverige kan genomföra på egen hand. Det håller jag med om.



Men på Europanivån skulle det definitivt vara genomförbart. Europa är tillräckligt stort och rikt både för att bekosta en så stor del av den globala läkemedelsforskningen att ingen kan beskylla oss för att åka snålskjuts på andra, och för att klara av de diplomatiska påtryckningarna från landet i väster som säkert kommer att komma som ett brev på posten den dag vi väljer den öppna vägen.



Så jag frågar igen: vad finns det för argument för att behålla medicinpatenten, och tacka nej till den besparing och förbättring som den öppna vägen erbjuder?