Dec-04: Ricks måndagsbrev

[Rick Falkvinge]

RICKS MÅNDAGSBREV, 4 DECEMBER

Den här veckan tänkte jag börja med att berätta lite om vad som hänt med EU-direktivet IPRED2 och turerna kring FRA. Men huvudtemat för veckan är USAs påtryckningar på Ryssland om att stänga musikaffären AllOfMP3, och lite längre bakgrund till det. Hur många visste att två av de viktigaste organisationerna som lett fram till dagens situation heter Pfizer och Toyota?

IPRED2 vingklippt

Vi börjar med en bra nyhet från Bryssel, och det är att IPRED2 blivit rejält vingklippt i det första utskottet. Som jag skrivit om tidigare, så är IPRED2 ett förslag i EU - tungt inlobbat av bl.a. upphovsrättsindustrin - som kriminaliserar patentintrång (!), höjer maximala straffsatsen för upphovsrättsintrång till fyra års fängelse, med mera. Det är ett direktiv som ensidigt är gjort för att skydda dagens rättighetsinnehavare.



Särskilt oroande var t.ex. att upphovsrättsindustrin lyckades få igenom att grovkriminaliseringen skulle gälla för "intrång i kommersiell skala" snarare än "i kommersiell verksamhet" - i klartext, de var inte intresserade av huruvida något skedde i faktiskt vinstsyfte, utan ville kunna sätta dit vanliga fildelare som fyller hela hårddiskar för nöjes skull.



Kommittén för Industri, Forskning och Energi (ITRE) beredde IPRED2 nu i veckan som gick. FFIIs detaljerade rapport är lite svår att följa, men här är huvuddragen i vad som hände:

• Patent lyfts ut ur direktivet. Patentintrång ska inte vara kriminella, bara upphovsrätts- och varumärkesintrång.



• Privata organisationer (rättighetsbevakare) ska inte få samarbeta med polisen i kriminalutredningar. "Det är inte förenligt med en demokrati."



• "Intrång i kommersiell skala" definieras till att betyda "i vinstsyfte" och "som orsakar en direkt avsevärd förlust för rättighetsinnehavaren". Den formulering som upphovsrättslobbyn kämpade så hårt för att få igenom, så att fildelare skulle inkluderas, definieras alltså nu till att betyda det som stod från början. Lite ironiskt.

Bryssels invecklade byråkrati

Vad som händer nu är att två andra kommittéer ska titta på IPRED2, kommitteerna för medborgarrättigheter och lagsammanhang. Jag har uppfattat det som att de är någon slags allmänkontroll av direktivet, som inte tittar på det i sak, utan i stället tittar på hur det fungerar i sammanhang av EUs övriga ramverk.



De kommer att ta fram sina egna listor med ändringsförslag.



Sedan går det hela till EU-parlamentet, som röstar på direktivet och på alla ändringsförslag från var och en av de tre kommittéerna var för sig. Att ITRE tyckte att det här var lämpliga ändringar är alltså ingen som helst garanti för att EU-parlamentet sedan håller med.



Om förslaget får tillräckligt mycket stryk, så kan EU-kommissionen ta tillbaka det och skriva om det, och skicka tillbaka det till parlamentet för en s.k. andra läsning. Då gör man i praktiken om hela proceduren igen.



Så sista bladet är inte skrivet än i såpan IPRED2 - men i första avsnittet av såpan så fick direktivet storstryk, även om det fortfarande innehåller mycket dumheter.

Svenskt inrikesspionage vaknar till liv igen

Våren 2005 låg det ett förslag om att låta Försvarets Radioanstalt avlyssna all tele- och datatrafik som passerar landets gränser.



Försvarets Radioanstalt, FRA, har länge varit den svenska militärens stolthet - vi har inte alltid varit bra på allt inom det militära, men signalspaning är en sak som Sveriges militär alltid har haft som kronjuvel. FRA är de som spanade mot tysken på 40-talet och mot ryssen på 60-talet, ihärdigt satt och lyssnade i sina lurar och antecknade, antecknade, antecknade. Nu var det alltså tänkt att den här militära spaningen ska vändas inåt landet i stället, mot de egna medborgarna.



"Men det gäller ju bara trafik som passerar landets gränser", invänder då vän av ordning. Ja, men vet du vilken väg som ditt telefonsamtal tar till mottagaren? Ditt mail? Dina chats? Om du använder MSN, Hotmail, Gmail eller någon annan chattjänst eller webmail så passerar trafiken garanterat landets gränser, minst en gång. Att formulera det så här är ett sätt att få det att låta ofarligt, men samtidigt kunna registrera 90% av trafiken som har både avsändare och mottagare inom landet. Det, och naturligtvis alla dina besök på utländska webbar. (Dessutom tycker jag personligen inte att svensk militär har med min privata kommunikation att göra över huvud taget, även om den råkar gå till Norge.)



Jag minns fortfarande debatten under våren 2005, och att förslaget då lades på is. Jag gick utomhus genom ett café när jag hörde en nyhetssändning på radion, och hörde att förslaget hade lagts på is, "för att det hade fått för mycket uppmärksamhet". Jag skämtar inte, de sade så. Det lades inte på is för att det var fel i sak, utan för att det inte hade gått att smyga igenom.



Nu har förslaget alltså väckts till liv igen av alliansregeringen, och motiveras i vanlig ordning med "minst ett annat land har det redan såhär, så vi kan också införa det."



Flytta dit, säger jag...

Fjärravlyssnade mobiler slår på mikrofonen

I en annan intressant nyhet visar det sig att mikrofonen på din mobiltelefon kan slås på och användas för att fjärravlyssna dig, även om mobiltelefonen är avstängd (men har batteriet i). FBI använde den metoden nyligen. Det användes på mobiltelefoner som tillhörde den amerikanska mobiloperatören Nextel, och det är okänt vilka modeller som skulle kunna förråda sin ägare så. Nokia nämns i artikeln.





Med det sagt, så går vi till veckans huvudämne:

USA måste vara rädda för utvecklingen

USA har efter mycket om och men godkänt Rysslands inträde i WTO den här veckan. Det det hängde på var att Ryssland måste stänga AllOfMp3.com, en rysk site som säljer musik i MP3-format. Den är laglig under rysk lag, och har giltiga avtal med ryska insamlingssällskap (motsvarande svenska STIM) som de betalar royalties till, men tar bara en bråkdel av priset mot vad västerländska musikbutiker online gör - och säljer dessutom i ett format som folk vill ha, eftersom det inte har en massa krånglande skydd. Kort sagt har de en affärsmodell som fungerar, till skillnad från sina kollegor i väst.



Det stora här är inte att USA leker gorilla och tvingar andra länder att göra som de vill, oavsett deras egna lagar (jämför Pirate Bay-affären i Sverige i somras), utan deras prioriteringar. Vi backar en sekund här.



Vi har alltså nu situationen att USA och Ryssland, två forna dödsfiender som var beredda att utplåna varandra fullständigt med 30 minuters varsel, 24 timmar om dygnet och 365 dagar om året, nu skakar hand och möts för att börja handla med varandra inom World Trade Organization. Eftersom USA är medlem sedan tidigare, så kan USA ställa krav på Ryssland för att inte blockera Rysslands inträde.



Så vad ställs det då för krav? Dessa forna dödsfiender, som kan kräva i stort sett vad som helst av varandra? Vad kräver USA, som anser sig vara frihetens försvarare, av Ryssland, som alldeles nyligen klassades som en såpass bristfällig demokrati av The Economist, att det i själva verket var en diktaturhybrid?



Jo: USA kräver att Ryssland stänger en liten jävla skivbutik! Det är det viktigaste.



Det är då man förstår att det ligger mer bakom detta, och jag tänkte berätta om en del av det. För att se hela bilden, så behöver man hoppa tillbaka till tidigt 1970-tal.

Toyota

På 1970-talet så betydde stämpeln "Made in Japan" ungefär samma sak som "Made in Taiwan" betydde på 80-talet, "Made in China" betydde på tidigt 90-tal, och "Made in Glorious Nation of Khazakhstan" skulle göra idag, om de satt på elektronikprodukter. Skräpvaror som inte håller kvalitet från en wannabe-nation, alltså. "Varning: denna produkt kan falla sönder utan förvarning. Detta är normalt och täcks inte av garantin."



Men det fanns undantag, och ett av de undantagen hette Toyota. USA, som ända sedan landet grundades hade stoltserat med sin förträffliga industriproduktion, upptäckte plötsligt att det fanns andra som kunde producera industrivaror. Bilar, i det här fallet. Amerikas stolthet. Och inte nog med att de kunde producera, deras bilar var dessutom bättre än de amerikanska!



Det här kom som en såpass stor chock för den amerikanska folksjälen att det är större än om svenskar började upptäcka att det var enklare att importera färdiga midsommarstänger, sill och snaps från små specialfabriker i Pakistan, än att tillverka dem till midsommarfirandet på traditionellt sätt.



USAs handelsanalytiker tittade på Japan med djupa veck i pannan och på asiens "tigerekonomier", och på andra nationer som Brasilien och Indien, och drog en nästan enhällig slutsats: USA kommer inte att kunna konkurrera med industrivaror inom kort. Och den dagen kommer att komma fort.



Så man ställde sig frågan:



Vad ska vi göra för att USA ska behålla en global ekonomisk dominans, även om vi inte har någon industriproduktion?



Svaret kom från ett oväntat håll.

Pfizer

Ungefär samtidigt hade läkemedelsföretaget Pfizer upptäckt att läkemedelsföretag långt utanför USA kunde sälja samma läkemedel för en tjugondel av priset, och gillade det inte alls.



Mer specifikt, så hade bl.a. Indien efter mycket om och men infört patentlagar, och - precis som västvärlden - anpassat lagstiftningen efter de egna behoven i första hand. Till exempel hade man inga patent alls för färdiga läkemedel, och väldigt kort patenttid (5-7 år) för tillverkningsprocesser. (Tanken med det var att uppmuntra konkurrenter att ta fram billigare tillverkning av kända preparat.) Motsvarande utveckling kunde ses i andra länder med liknande villkor.



Pfizers dåvarande chef, Edmund Pratt, ville att det patentskydd de skaffat i USA för sina läkemedel skulle gälla i resten av världen också, så att de inte hade några konkurrenter från länder med andra sociala villkor och annan patentlagstiftning. Så tänker de flesta chefer, när de tänker protektionistiskt. Men det som skilde Mr. Pratt från andra chefer var att han såg till att det blev så genom långt och målmedvetet arbete.



Genom olika turer hamnade han 1981 som ordförande för det amerikanska ACTN, Advisory Committee on Trade Negotiations. Där arbetade man fram en plan för hur USA aggressivt skulle hindra andra nationer att ha någon annan sorts immaterialrättsskydd än det som gynnade USAs industrier; kommittén föreslog hur man skulle jobba med;

• multilaterala avtal (inom ramen för stora handelsavtal med många parter),



• bilaterala avtal - erbjuda frihandel till vissa utvalda nationer mot att de antog immaterialrättslagar som passade USA - frihandelsavtalet med Australien nyligen är ett bra exempel, och



• unilaterala aktioner - fördöma nationer som agerar på immaterialrättsliga sätt som hotar USAs industrier, kalla dem för piratnationer, och använda handelssanktioner som påtryckning för att få dem att rätta in sig i ledet.

USAs politiker reagerar

ACTN-kommitténs roll var den amerikanska industrins samlade organ för att tala om för politikerna vad industrin behövde. Politikerna insåg snabbt att det som ACNT hade arbetat fram var svaret på deras tidigare fråga; hur ska USA kunna behålla en global ekonomisk dominans när de inte längre producerar i någon mätbar omfattning?



Svaret var lika enkelt som självklart - använd USAs befintliga ekonomiska muskler till att tvinga fram licenspengar från resten av världen för något helt annat än produktion. I det här fallet, idéer och koncept. Genom att göra om de ekonomiska spelreglerna så att annat än produktion fick ett värde, så kunde man se till att USA behöll sin dominerande ekonomiska ställning.



Redan i nästa omgång av GATT-förhandlingar -- GATT var en föregångare till dagens WTO -- så började man diskutera ett internationellt ramverk för immaterialrätt. Initiativet kom till en klar majoritet från Pfizer och dess högsta ledning, men med brett stöd från amerikanska industriintressen.



Det avtal som förhandlades fram fick namnet "TRIPs", som idag är ett namn som nämns varje gång man pratar om problemet med att få fram mediciner till tredje världen. Formellt utläses förkortningen TRIPs till ett två kilometer långt namn som till hälften är på franska, så de flesta kommer bara ihåg det som "Trade Related Intellectual Property Stuff". Avtalet blev klart 1995, och då ska man minnas att det tog nästan 25 år av intensiv lobbying att få till. Bland annat går det att hitta långa redogörelser om varför man drev det i GATT i stället för i WIPO, som egentligen var den organisation som skulle förvaltat immaterialrättsfrågor: det korta svaret på den frågeställningen är att WIPO tog alldeles för mycket hänsyn till utvecklingsländers behov.



(Fråga Läkare Utan Gränser, Forum Syd eller någon liknande organisation vad de tycker om TRIPs. Även om de inte känner till avtalets historia, eller att Pfizer var en av de drivande organisationerna, så vet de mycket väl vad det innebär för fattig befolkning i tredje världen som inte får mediciner.)



TRIPs låg sedan till grund för åtminstone WCT (1996), DMCA (1998), EUCD (2001) och ett antal andra direktiv som alla hade en sak gemensam - de cementerade USAs industriintressen och garanterade en intäktsström till USA, även om USA inte producerade några varor.



Samtidigt började USA utöva påtryckningar på en utökad patentregim - bland annat tillåter USA nu patent på mjukvara, gener, växter, affärsprocesser och mycket annat, och försöker få resten av världen att följa efter.

Konsekvenserna

Konsekvenserna av TRIPs var att man förstärkte en konstgjord marknad, där man inte längre handlar med varor som har ett konkret värde, utan man handlar med abstrakta koncept. Man handlar med rättigheter och med tillverkningskontroll. Man har gjort handelshinder till en köp- och säljbar vara.



Det stora problemet med ett sådant här arrangemang är att rättigheterna bara har ett värde så länge alla erkänner dem. Det är en tulpanlöksmarknad i global skala. Den första tillräckligt starka nation som säger att "nej, systemet med patent och att betala kroniska uppfinnarpengar till USA ligger inte i vårt nationella intresse" kommer att haverera hela systemet som ett korthus.



Så i förlängningen är det inte en hållbar ekonomisk modell, även om man tycker om USA som nation. Tulpanlöksmarknaden fungerade inte i Amsterdam 1636, och historien borde lärt oss att det traditionellt är en väldigt dålig ekonomisk modell.



Vi vet redan om att upphovsrätten kommer att förändras i grunden. Digitaliseringen av samhället tvingar fram den strukturella förändringen, oavsett vad de tidigare herrarna på täppan tycker om det (och det gör de naturligtvis inte). Patentdebatten ligger 10-15 år efter upphovsrättsdebatten, bedömer jag, men den kommer i precis samma riktning och med precis samma argument - och kommer att bli mycket intensivare, för det är fler som har mycket att förlora på att patentsystemet havererar. Och fler som har mycket att vinna.



Min gissning är att t.ex. Kina inte är speciellt långt ifrån ett sådant uttalande, om den politiska viljan där tar ett par små steg till. Andra länder som Indien, Pakistan och Brasilien har redan den politiska viljan, men inte riktigt de ekonomiska musklerna. Ännu.



Men jag hoppas att det blir Europa, även om det behövs en hel del politisk insikt och förändring för att ta ett sådant steg på vår egen kontinent. Den nation som först tar steget kommer att få otroliga ekonomiska fördelar i vad som kallas för "the gains of the first defector" - åtminstone om man har kapacitet till traditionella industrivärden som inte är baserade på handelshinder som handelsvara. Det svenska Piratpartiet är ett första steg mot att driva på sådan politisk insikt och förändring. Andra piratpartier runt om i världen gör samma sak.





Så där är svaret på varför USA är sådana hökar när det gäller hot mot dagens immaterialrättsstrukturer. Där är svaret på varför man fokuserar på en liten rysk skivbutik när det ska skrivas stora internationella avtal. Där är svaret på varför en man i New York nyligen fick sju års fängelse för att ha haft med sig en videokamera in på biografer vid tre tillfällen och filmat av bioduken. De är helt enkelt skiträdda för den här utvecklingen, för den kommer att förändra den globala ekonomiska maktbalansen i grunden.





Piratkopiering, mina vänner, det är mer än en privatsak. Det är global storpolitik.

[John Nilsson]

Jag antar att du valde formuleringen "en rysk site som säljer musik i MP3-format" av pedagogiska skäl. Men för tydlighets skull, och för de som missat vilken enastående service allofmp3 erbjuder (för den är inte nere än) så vill jag bara påpeka att de säljer musik i valfritt format bland följande:

[*]MP3
[*]Constant bitrate (CBR)
[*]128kbps[*]160kbps[*]192kbps[*]256kbps[*]320kbps[/list][*]Variable bitrate (VBR)
[*]128kbps[*]160kbps[*]192kbps[*]256kbps[/list][*]Quality selection
[*]standard (~190kbps)[*]extreme (~240kbps)[*](insane (320 kbps)[/list][/list][*]WMA7
[*]128kbps[*]160kbps[*]192kbps[/list][*]WMA8
[*]128kbps[*]160kbps[*]192kbps[/list][*]WMA9
[*]Constant bitrate (cbr) One-Pass
[*]128kbps[*]160kbps[*]192kbps[*]256kbps[*]320kbps[/list][*]Constant bitrate (cbr) Two-Pass
[*]128kbps[*]160kbps[*]192kbps[*]256kbps[*]320kbps[/list][*]Quality-Based VBR Audio Mode
[*]Q50[*]Q75[*]Q90[*]Q98[/list][*]Bitrate-Based VBR Audio Mode
[*]128kbps[*]160kbps[/list][/list][*]OGG
[*]Variable bitrate
[*]128kbps[*]160kbps[*]192kbps[*]256kbps[*]320kbps[/list][*]Quality-Based VBR
[*]Q3[*]Q4[*]Q5[*]Q6[*]Q7[*]Q8[*]Q9[*]Q10[/list][/list][*]MPEG-4
[*]Constant bitrate (cbr)
[*]128kbps[*]160kbps[*]192kbps[*]256kbps[*]320kbps[/list][*]VBR Quality selection
[*]normal[*]extreme[*]audiophile[*]transcoding[/list][/list][*]MPC
[*]Quality selection
[*]radio[*]standard[*]xtreme[*]insane[*]braindead[/list][/list][*]Monkey's Audio Lossless[*]OptimFROG Lossless[*]FLAC Lossless[*]PCM Wave[/list]

[John Nilsson]

För mer analys av USA och dess ekonomi så kan jag rekommendera Studies in Mutualist Political Economy. Från kapitel sex-sju och framåt så handlar den i stort om samma sak som Rick tar upp här.



I övrigt så tycker jag verkligen att alla skall skaffa sig en kopia av The Wealth of Networks. Denna boken går verkligen på djupen av vad framtiden handlar om medan Carsons bok mer är en intressant historiebok.

[Rick Falkvinge]

Den som vill läsa mer om hur TRIPs kom till, och alla turer och fulfiffel kring det, har mycket glädje av boken Information Feudalism: Who Owns The Knowledge Economy?.

[Christian Engström]

Boken Information Feudalism finns även hos svenska 214 kronor eller 269 kronor beroende på vilken upplaga man vill ha (den billigare är inbunden, märkligt nog). Plus typ 19 spänn i frakt.



Ett alternativtips för alla som endera föredrar svenska webbhandlare, eller tycker att Amazon kan köra upp sitt 1-click i patentportföljen.

Måste bara berömma dessa nyhetsbrev, väldigt bra skrivna och väldigt interessanta.

[larsl]

Kul med lite bra nyheter för en gångs skull. Har någon koll på hur vanligt det är att EU-parlamentet röstar mot de rådgivande kommiteernas förslag?

[Björn Odlund]

Anonymous (2006-12-05)Måste bara berömma dessa nyhetsbrev, väldigt bra skrivna och väldigt interessanta.

Indeed!

[Christian Engström]

larsl (2006-12-06)Har någon koll på hur vanligt det är att EU-parlamentet röstar mot de rådgivande kommiteernas förslag?

Det händer hela tiden.



De här kommittéerna motsvarar utskotten i svenska riksdagen. Olika utskott kommer fram till olika förslag till förändringar av det ursprungliga förslaget, men parlamentet är inte bundet av vad de olika utskotten har tyckt. Och när väl parlamentet har uttryckt en åsikt bollas frågan hit och dit mellan kommission, ministerråd och tillbaka till parlamentet igen enligt olika komplicerade regler.



Så det är visserligen glädjande att ITRE ("industriutskottet") har gjort förändringar som mildrar de dåliga effekterna på åtminstone några punkter, men det är fortfarande långt kvar innan det är klart hur dåligt direktivet blir.



Och vi ska inte låta oss luras att tro att vi har vunnit, även om direktivet i slutändan antas i en mildare form än den mest extrema som har förekommit under resans gång. Någon på Slashdot kallade tekniken för Pappa jag vill ha en ponny. Just den Slashdotkommentaren var apropå den föreslagna skärpningen av upphovsrätten i Australien, men lobbyisterna på motståndarsidan använder samma teknik hela tiden.

Måste bara ge beröm en av de bättre "artiklarna" Jag har läst på länge. Tänk om aftonbladet skulle skriva sådana här saker då skulle DN gå i konkurs